Det har blivit många mil under de gångna veckorna.
Som synes på kartan är Mobils täckningstest väldigt omfattande. Totalt har jag besökt inte mindre än 130 städer och några till kommer det att bli när jag nu imorgon åter kastar mig i bilen, lämnar Stockholm och beger mig uppåt landet för att täcka in sträckor som strulade tidigare under testen.
Idag är det den 25:e dagen på den här testen och resan skulle egentligen ha varit slut redan igår. Teknikstrul innebär dock att jag åter kommer få kasta mig i bilen och bege mig uppåt landet för att köra om vissa sträckor. Jag kommer få återbesöka Dalarna och eventuellt även Norrland.
Om vi för en stund glömmer bort allt vad teknikstrul heter så har jag sedan förra uppdateringen bland annat spenderat ytterligare en dag på Gotland. Eftersom jag hade hyffsat gott om tid på mig så passade jag på att trängas lite med alla turister i Visby.
På färjan tillbaka till Oskarshamn åkte vi bland annat förbi en enorm lyxkryssare som kastat ankar utanför hamnen.
Väl tillbaka på fastlandet sov jag ännu en natt hemma i Kalmar och efter det började färden uppåt landet igen. Gränna är en turisttät stad om somrarna men jämfört med myllret i Visby kändes det väldigt lugnt och fridfullt där.
Vandrarhemmet i Gränna var inget vidare. Det gemensamma dusch- och toalettutrymmet för herrar bjöd nämligen inte på någon plats att lägga kläder eller handduk i duschhytten, så man fick oblygt beblanda sig med behovsuträttande äldre herrar när man skulle duscha – mindre roligt. Till vandrarhemmets försvar ska dock sägas att frukosten var väldigt bra – de hade till och med havregrynsgröt vilket satt gott i min sönderstressade mage.
Vädret var på topp ända till söndagen, då jag till min förvåning vaknade till kyla och ösregn.
I Stockholm var det en viss skillnad i trafiktäthet jämfört med de öde delarna av Gotland jag besökte dagarna innan.
Under onsdagen befann jag mig i mina hemtrakter, nämligen Småland. På vägen mot Vetlanda passerade jag det lilla samhället Korsberga, mer bekant som ”Byhåla” i den kultklassiska tv-serien Ronny och Ragge.
Jag fick för mig att jag skulle ägna mig åt lite äkta skjutjärnsjournalistik och ta reda på om minnet av Ronny och Ragges härjande fortfarande lever kvar hos kioskägarna.
– En raggarballe med svängdörr tack! sade jag och kände hur tanten i kiosken spärrade ögonen i mig.
Tystnad.
– Eh, ja, alltså, en korv med bröd, harklade jag mig.
– Senap, ketchup? svarade tanten till slut helt uttryckslöst.
– Ketchup då tack. Men så att det måste väl ändå hända rätt ofta att folk beställer det här med tanke på ställets historia?
Tanten såg nu ännu argare ut, sprutade ketchup över korven och sa kort med polsk brytning.
– Nej.
– Men alltså, Ronny och Ragge, har du inte hört talas om dem? Det spelades ju in här?
– Nej.
– Du borde kolla upp det på nätet, sa jag och försökte rädda upp den pinsamma situationen med ett léende.
– Jag tror det dumheter. Jag har hört men jag vill inte. Inte kul.
Till Gotland
Efter det pinsamma korvbeställningsförsöket och körning till Vetlanda och Oskarshamn var det dags att åka med bauten till Gotland. Senast jag var här var 2006 på sommarläger. På färjan fördrev jag tiden med att genomlida en riktigt urusel chic flic som visades i tv-apparaterna och med att försöka fotografera solnedgången från det minimala utedäck som fanns ombord.
Väl installerad på vandrarhemmet i Tingstäde var det morgonen efter dags att åka upp till Fårösund. Redan 3 kilometer utanför samhället var det kö till färjan till Fårö så det var bara att vända om och åka ner Slite och Hemse.
På kvällen, efter en lunch bestående av en svindyr men högst ordinär hamburgare, träffade jag min gamle rumskompis Tobias, infödd gottlänning. Han visade mig ett av sina favoritställen i Visby, vilket var en del av ringmuren dit vi fick klättra upp och sedan ta del av en fantastisk utsikt med ett kav lugnt hav och solsken.
Sedan gick vi ner till stranden och bestämde oss för att kasta mackor.
– Är du duktig på det? frågade jag lite nervöst eftersom jag själv inte ägnat mig åt denna syssla sedan barnsben.
– Njae, svarade Tobias och sulade iväg en jättesten.
Jag räknade till inte mindre än 13 studsar. Mitt eget personbästa under försöken blev 4 studsar.
Värmen gjorde att jag fick lust att bada och så skedde i bara underkläderna eftersom jag varit osmart nog att lämna badbyxorna hemma i Kalmar.
– Var bor du någonstans på Gotland nu då? undrade Tobbe medan jag lite smidigt försökte byta om genom att dra ut de genomblöta kallingarna från shortsen.
– Tingstäde, svarade jag och möttes bara av ett skratt från Tobias som svar.
Jag hade verkligen sett fram emot att få komma till Gotland igen under den här resan och det var väldigt kämpigt och motigt när tekniken inte ville fungera medan timmarna bara flöt iväg. Men att sitta på ringmuren med en god vän i solsken och värme – ja, det var helt enkelt ett av det här äventyrets bästa upplevelser hittills.
På bilden nedan kan ni se hur långt jag har kört till och med Oskarshamn.
En strålande dag på Öland har just avverkats och just nu sitter jag på mitt kontor i Kalmar och skriver. Efter att dagens körning var över plockade jag upp flickvännen på Öland och vi tog och badade i det varma vattnet på en camping i närheten av Färjestaden innan det bar iväg över bron hem till Kalmar igen. Senast jag badade var som bekant uppe i Sorsele. Dagens upplevelse var dock betydligt angenämare. Det regnade inte och vattnet i Östersjön är mycket fräschare att bada i än i den lilla damm som fanns på campingen där uppe.
Något jag stör mig på är att ölänningarna är fräcka nog att ta betalt för parkeringsplatser i närheten av attraktiva badplatser. Både vid Ekerum och vid Böda fanns det vakter som ville ha betalt för att man skulle kunna ställa bilen där och dra till beachen. Indirekt är det ju att ta betalt för tillgång till stranden, kan jag tycka. Å andra sidan så var parkeringsplatserna precis proppfulla ändå, så det kanske inte är något problem för folk att det kostar pengar att parkera där – vad vet jag.
Nu har jag avverkat både Sveriges allra nordligaste (nästan iallafall) och sydligaste regioner och är åter på väg uppåt landet. Skåne och Österlen bjöd på stor kontrast med enorma åkrar till skillnad från de skogar som Sverige bjudit på under de mer nordliga delarna av resan. Sverige är verkligen ett variationsrikt land både vad gäller landskapsbilden och dialekterna.
När jag först gav mig ut på vägarna för den här testen hade jag någonstans förhoppningen om att få uppleva en massa spännande möten med människor under resans gång. När den nu börjar lida mot sitt slut kan jag konstatera att de mötena främst bestått av konversationerna medan jag hämtat ut och lämnat tillbaka nycklarna på diverse vandrarhem. Jag har förvisso hunnit med att träffa på en handfull gamla kompisar, men det pressade tidsschemat och en del teknikstrul ovanpå det har gjort att jag inte hunnit göra så mycket mer än att stjäla sovplats, middag och frukost hos vännerna.
Annars har det hänt ett antal gånger att nyfikna själar vågat sig fram till bilen när jag tankat eller liknande och frågat vad det egentligen är för antenner jag har på taket.
– Jag lyssnar mycket på AM-bandet, försökte jag skämta senast frågan kom.
Just nu är jag i min hemstad Kalmar där jag fått sova i min egen säng för första gången på ganska så exakt tre veckor, vilket var obeskrivligt skönt. Borta bra men hemma bäst, som man säger. Strax ska jag slänga mig in i bilen igen och åka över bron till Öland för att kolla hur täckningen ter sig där. På balkongen är temperaturen så här på morgonkvisten redan uppe i 22 grader, så lite sol och bad ska jag allt försöka trycka in framåt eftermiddagen.
Uppdateringarna på bloggen har blivit lidande de senaste dagarna av teknik- och tidsrelaterade anledningar. Senast ni hörde från mig befann jag ju mig i Strömstad, med vackert väder och semesterfirande norrmän och svenskar.
Dagen efter var det dags för Göteborg. Min två dagars vistelse där bestod vardera av en massa slit med krånglande testutrustning, vilket gör att jag helt enkelt varken hunnit eller orkat skriva här. Nog för att jag älskar teknik, men jag hatar när den krånglar. Tack och lov för kompetenta medarbetare och tack och lov för vänner som står ut med att man är totalt osocial när man är på besök..
Efter Göteborg nattade jag hos mamma och pappa i Nässjö och sedan stod Ängeholm som ändstation på körschemat. Utanför Falkenberg öppnade sig skyarna och jag fick susa fram i 30 km/h på 120-väg, det gick inte att se ett smack framför sig.
Då de flesta av Ängelholms invånare tycktes befinna sig i på stadsfestival i Helsingborg passade jag på att gå en sväng på bio. Green Lantern var dock stereotyp och ospännande. Kanske borde filmskaparna i Hollywood försöka sig på något annat än superhjälte-genrén nu?
I skrivande stund befinner jag mig i Malmö och imorgon är det dags att fortsätta åka runt i Skåne och sedan övernatta i Tomelilla.
På följande karta kan ni se hur långt jag hade åkt till och med dag 14, då sista anhalten var Nässjö.
Under den kommande veckan ska jag både till Öland och Gotland. Enligt väderleksrapporten väntas det kalasväder. Jag hoppas därför kunna ta ett bad både på Böda på Öland och någonstans på Gotland, mellan körningarna och mätningarna.
Ovan: Inte en majonäsfärgad golvmopp utan mig sittande på balkongen här, njutande av värme och utsikt.
I skrivande stund befinner jag mig på ett riktigt fint bed and breakfast-ställe som jag faktiskt måste få ta tillfället i akt slänga in ett par goda ord om. Villa Vatuland heter stället och är beläget mitt i Strömstad med utsikt över centrum och småbåtshamnen.
Värdarna här är väldigt sociala och vänliga och bjöd till min förtjusning mig på en efterlängtad kopp nybryggt och skummigt kaffe med hemlagad sockerkaka när jag anlände.
Mången vandrarhemsinnehavare kunde säkerligen lära sig av gästfriheten på det här stället. Det kostar faktiskt inget att vara lite extra vänlig och det här stället har verkligen det där lilla extra. Och nej, jag får inte betalt eller reducerat pris eller något för att skriva det här.
På väg mot Strömstad möttes jag av det mesta trafikkaos jag råkat ut för hittills under resans gång. Det var totalt stau på vägen hit och varmt var det också. Man får sig onekligen rätt många funderare kring massbilismens av miljöskäl långsiktiga omöjlighet av det här uppdraget.
Imorgon ska jag besöka Sveriges framsida, Göteborg. Där vankas det 4G-test och jag hoppas att allting kommer att fungera som planerat. Övernattning blir det återigen hos en kompis, förhoppningsvis hinns och orkas det även med lite socialisering.
Idag har jag varit i bekanta trakter med slutstation Skövde, där jag bodde, studerade och jobbade i fem år. Som brukligt blev det ett besök uppe på Billingesluttningen för att avnjuta utsikten.
Det var att konstatera att det mesta var sig likt. När jag körde en sväng förbi Volvo Personvagnars motorfabrik, där jag arbetade med att bygga motorer i några år, kände jag dock inte igen mig alls. Hela parkeringen utanför byggnaderna var förflyttad och vägarna dit också.
Skövde Arena, ett badhusbygge som gick på en dryg miljard, har också hunnit tillkomma sedan jag flyttade från staden. För att inte nämna att ett nytt smärre köpcentrum också har dykt upp.
På kvällen vankades det besök och övernattning hos en gammal kompis där det även bjöds på mycket efterlängtad hemlagad mat. Mina smaklökar är nämligen utledsna på pommes frites och halvfabrikatmat.
Vandrarhemmet jag bodde på igår låg i vackra Bergslagen, närmare bestämt vid Ängelsberg. Jag orkade med en liten promenad genom det gamla brukssamhället under kvällen och hade även planer på att prova på den vedeldade bastun, belägen på en flotte i sjön Åmänningen. Planerna skrinlades dock på grund av ett skriande sömnbehov.
På bilden nedan kan ni se hur jag hade åkt till och med igår:
De senaste dagarna har bestått av körning, körning, och körning. I Boden bodde jag på ett väldigt mysigt ställe och förundrades över att helt plötsligt vara i en riktig stad istället för att bara mötas av skog och byar.
Umeå spenderades hemma hos en bekant, vilket gjorde att jag slapp omständigheterna med att bo på vandrarhem (det vill säga – jag slapp bädda och städa efter mig).
Bjurholm, Sveriges minsta kommun, var liten.
Härnösand bjöd på stadsfestival och vandrarhemmet där var nästan av hotellstandard med både tv, dusch och toalett på rummet.
Det är förstås oundvikligt att nämna det fruktansvärda som har hänti Norge. Radion har inte handlat om något annat de senaste dagarna och det har liksom varit lite svårt att kunna njuta av resan.
Senaste kommentarerna