Stockholm

Jag kan knappt beskriva hur skönt det var att komma hem igen, min säng, mina filmer, min dator min smutsiga disk… det kändes som en fullpott på lotto. Sen började stressen sätta sig. Jag måste jobba, jag måste hinna träffa alla, leka med min gudson, spela fotboll och gå ut med mina vänner. Bo han tog det lugnt.

På lördag förmiddag var det dags för fotbollsträning med mitt korplag KEFF. Fy fan vad jag har saknat det. Tyvärr har även mina ljumskar det, efter all tid i bilen var de inte riktigt förberedda på två timmars springande efter en boll.

Stackars Bo skadade sig och fick plåstras om provisoriskt. Men han glömde snart bort det eftersom alla i laget gjorde sitt bästa för att få honom på bättre humör. Efter träningen är det dags för mig och Linda samt de tre galna portugiserna Pedro, Xico och Perdro att åka till pizzerian på söder, en efterträningsgrej som verkar vara på väg att bli en riktigt trevlig tradition. Efteråt kör jag hem Pedro och passar på att mäta Solna och resten av Norrort i samma veva.

I början av veckan träffar jag min gudson Leon (jag är hans gudfar trots att han inte är döpt). Han får även träffa Bo som han genast (till Bos förskräckelse) döper om till Bläh Bläh. Sen får Bo några flyglektioner av Leon. De verkar gilla varandra.

Under veckan åker jag även och hälsar på mina gamla kollegor på Bahnhof. Det är ett kärt återseende med mina tidigare nära arbetskamrater, men även några nya ansikten är en trevlig överraskning. Bo gnäller lite över smärtor, så de beslutar sig ta det säkra före det osäkra och röntga honom, Bahnhof är ju trots allt ett tekniskt företag. Vi hittar det som orsakar Bos obehag, ett kraftigt brott mellan tredje och fjärde ryggkotan. Bo verkar inte ledsnare för det men jag får nog åka in med honom för en liten operation.

Det påminner mig om komikern Buster Keaton. Han skadade sig i ett fall från ett vattentorn (som man fyller på ånglok med) ner på spåret under inspelningen av Sherlock Jr. Han märkte dock inte detta och fortsatte som vanligt. Flera år senare visade sig att han hade brutit nacken. Han och Bo kanske också är släkt.

Innan vi beger oss vidare på vår resa bestämmer sig Bo och jag att äta en macka på vårt favoritcafé Café Dello Sport i Hornstull, trodde vi i alla fall. Tyvärr hade vi glömt bort att det var ”jag har släpat ut all min skit jag hade på vinden och hoppas nu att du ska köpa den”-dagen i Hornstull.

Hela Stockholm har gett sig ut på jakt efter den där perfekta mögliga ryamattan. Dessutom har de fått för sig att bara för att det är loppis på trottoaren så har alla vägar förvandlats till gågator. Jag och Bo zikzackar och svär oss fram till caféet, inser att all deras mat är slut (bra för dem i alla fall), så vi hälsar på Martin och Tony och beger oss vidare på vår resa.

Efter en vecka av mätningar i Stockholm känner jag hur mycket lättare det är att mäta på mindre orter. För det första slipper man alla enkelriktade gator på Söder, för det andra slipper man bilköerna som gör att man under en timme mäter 100 meter motorväg. Det man förmodligen inte slipper någon annanstans är alla idioter till människor som inte kan köra bil. Problemet med Stockholm är bara att de är komprimerade på en mycket mindre yta.

Nu påstår jag inte att jag är världens bästa bilförare och jag kan erkänna att när jag efter många timmar i bilen blivit väldigt trött så har jag gjort några misstag. Men det har berott på trötthet inte okunskap, och jag har aldrig försökt göra livet fördjävligt med flit för en annan trafikant. Av den anledningen har jag och Bo sammanställa en liten lista över vad man ska och inte ska göra på vägarna (gäller hela Sverige, inte bara storstäder).

Helljus

Ja, det kan hända att man glömmer, det kan hända att man i sin iver att inte blända råkar komma åt spaken två gånger så att man blinkar istället. Det är inte roligt för den mötande parten men man kan leva med att ingen är perfekt. Vad man dock inte ska behöva leva med är:

människor som tror att helljus inte reflekteras i backspeglar. Bara för att man har kört om någon betyder det inte att man inte störs av bakomvarande strålkastare.

Och ni som kör om, om jag släcker mitt helljus för att ni hamnar framför mig så är det väl logiskt att ni tänder er. Bara för att ni tycker att det är spännande att leka blind betyder det inte att vi andra gör det. Har ni problem med detta, kör inte om! Ni kan leka blinda bakom oss.

Tänd för helvete helljuset när ni har PASSERAT mötande bil. Många där ute tycker att det är extremt roligt att släcka helljuset och sedan tända den 1,5 meter innan motorhuvarna möts. Det är som att någon bränner av en kamerablixt i hornhinnan. Jag lovar, ni kan klara er på halvljus minst två meter till.

Artighet

När någon vill köra om försöker man underlätta. Finns det plats vid sidan (och det är ett läge där det känns vettigt att någon ska köra om) drar man sig lite åt sidan. Den som då har kört om kan blinka en eller två gånger med varningssignalen som tack när den är i ”rätt” fil igen. Den som är bakom kan då (om man vill, det är inget krav) tacka genom att blinka till med helljusen (undvik detta nattetid dock).

Om någon råkar göra en idiotomkörning (på grund av personen har missbedömt situationen eller helt enkelt är en idiot), så får man svära. Efteråt får man även tuta. Det man dock inte får göra är att öka farten när den omkörande bilen är vid sidan av en, svänga ut mot mittlinjen för att minimera manövreringsutrymmet, eller själv göra en idiotomkörning strax efteråt bara för att man är arg. Visst blir man förbannad, men det är inte värt en frontalkrock mellan parterna i vänsterfilen. Och den stackaren som är den mötande parten är ju dessutom helt oskyldig.

Ligga i vänsterfilen på motorvägen när man kör 10 km under hastighetsbegränsningen är inte okej. Om det dessutom är en bil i högerfilen är det helt omöjligt att ta sig om (nej, man får inte köra om på insidan på motorväg). Mina personliga favoriter är gubbar som efter att man har legat bakom dem, och tydligt signalerat att man vill förbi i några mil, självklart får för sig att byta fil samtidigt som man har tröttnat och väljer insidan (jag skulle aldrig göra det…).

Eller lastbilarna som åker ungefär liga snabbt (dvs baklänges) och dessutom får för sig att köra om varandra i en uppförsbacke. När de har bildat en kö bakom dem som sträcker sig genom flera län har de egentligen inte åstadkommit något annat än en rockad eftersom de fortsätter att ligga nos mot arsle.

Slicka inte min kofångare bara för att 20 meter längre fram lägga dig i snigelfilen och sedan göra om proceduren 40 gånger till. Ibland är det befogat, en eller två gånger, exempelvis när man tar emot ett samtal, har något tillfälligt tekniskt problem eller måste stanna för att tanka eller pissa. Men när ni gör det hundra gånger för att visa att er bil går snabbare än min är det bara löjligt.

När någon släpper förbi dig eller flyttar på sig bara så att du ska få lättare att fickparkera, tacka dem. Det är inte svårt. Och råkar du göra något fel, be om ursäkt, det är inte så svårt det heller.

Saker jag inte kan göra

Jag kan inte flyga även om du bestämt att den filen jag ligger i ska vara den du ska in i, kosta vad det kosta vill.

Jag kan inte läsa tankar, använd blinkers!

Jag kan inte stanna på en femöring för att du utan förvarning har tvärnitat bara för att du har sett en fotgängare två kvarter bort som en dag ska gå över övergångsstället.

Jag älskar djur men värderar dem inte högre än mig själv. Jag gör allt vad jag kan för att undvika att köra på katten, räven fågeln eller ekoren men jag kommer inte att köra in i mötande trafik eller i ett träd för deras skull. Om det inte gäller en älg förstås, då tror jag vi alla klarar oss bättre om jag kör in i trädet.

Jag kan inte ändra storleken på bilen, den är inte ett dragspel. Om du tycker att den tar upp för mycket plats på parkeringen eller att det går att klämma sig förbi i den lilla smala gränden bara jag drar bort två decimeter så får du lära dig att hantera faktum, den är så stor som den är.

Avslutningsvis

Är du gammal, blind och döv? SLUTA KÖRA BIL! Att ligga i 45 på motorvägen för att ”det går så fort annars” är inte acceptabelt. Att försöka parkera på en 70 väg genom att backa till den där perfekta gräsplätten är inte acceptabelt. Att stanna mitt i en korsning och i 20 minuter fundera över om man skulle svänga vänster, höger eller fortsätta rakt fram är inte acceptabelt. Att signalera för något, sedan ångra sig, sedan signalera igen, sedan ångra sig ”upphöjt till 100” är inte acceptabelt!

Här får du några grundregler: om du måste stanna 30 ggr under 5m promenaden fram till din bil, om du inte kommer ihåg vilken som är din bil, om du kommer på vilken som är din bil men inte kan hitta den för att du inte ser så bra, om du tror att det fortfarande är vänstertrafik i Sverige, om du tycker att den perfekta sikten är gluggen mellan instrumentpanelen och toppen av ratten, om du sitter så nära styret att airbagen inte kan utlösas vid en krock, om du tycker alla är konstiga som åker åt fel håll på motorvägen och om du blir skrämd av hastigheter som är över 20 km i timmen…. SLUTA KÖRA BIL!