Uppsala

Innan vi åker till Uppsala stämmer vi av med vår vän Julia som jobbar där. Vi plockar upp henne efter jobbet men innan vi åker tillbaka till Stockholm åker vi till hennes favoritcafé Hugos. Jakob som jobbar i kassan är en skön prick som Bo får för sig att posera med. Jakob är med på notorna och drar upp en mustasch (?!) som hänger runt hans hals. Det blir några legendariska bilder.

Det här är inte första gången jag och Bo är i Uppsala. Vi var här med mitt gamla band Grandmal för en herrans massa år sedan. Vår tidigare basist Victor (som vid det här laget hade slutat spela med oss och blivit ersatt av Damien) hade fixat en spelning åt oss på Norrlands nation. Jag och gitarristen/sångaren Egils åker ner i förväg eftersom Damien jobbar och inte kan komma förrän senare.

I vår stressframkallade iver råkar vi kasta oss av tåget (när den redan har börjat rulla, med alla trum- och gitarr-grejer) en station innan Uppsala. Smart. Där sitter vi i väntan på nästa tåg och tittar på moppekillar som åker runt korvmojen, vilket verkar vara den enda underhållningen på hela stället.

Väl framme vid Norrlands nation soundcheckar vi och sedan gör nationen det stora misstaget att ”betala” oss i förväg. Lönen är mat (inget fel med det) och en back öl var (stort misstag). Så vad ska vi göra i tre timmar medan vi väntar på att få spela? Självklart börjar vi spendera lönen…

Dags att kliva upp på scen och leverera… Den är ganska hög, scenen alltså, och trummisen i bandet innan oss var inte en särskilt stor kille. Det resulterar i att trummorna är tillbakadragna mot den bakre scenkanten. Jag med mina långa vackra fotomodellsben inser detta alldeles för sent och spenderar resten av spelningen med att balansera så gott jag kan för att inte falla baklänges och bryta nacken på marken som är 2 meter nedanför.

Trots att scenen snurrar går spelningen till en början ganska bra. Det enda som drar ner stämningen en aning är en typisk överförfriskad überstudent i orange overall som sitter längst fram. Till vår förvåning lyckas han med konststycket att sova medan vi spelar i 160db. Tyvärr vaknar han mellan varje låt och vrålar ”SPELA SNABBARE!” innan han åter somnar om.

Näst sista låten och jag börjar tänka att vi kanske överlever det här med hedern i behåll. Jag har inte ramlat av scenen, vi har inte spelat fel (vad vi själva kan uppfatta i alla fall) och publiken har inte lämnat rummet. Jag sitter och småmyser bakom trummorna och väntar på att nästa låt ska sättas igång.

Efter en alldeles för lång tystnad vänder sig basisten Damien (han är irländare) om och skriker något till mig.

- VA?!

- Kill you!

- Jag hör inte vad du skriker, svarar jag med öronpropparna långt nerkörda i hörselkanalerna.

- Kill you!!!

- Vadå Kill You?!

- Kill You din idiot!

- Vadå muckar du eller!?

- Nej, Kill you din fulla trummisjävel!

- Va fan snackar du om!?

- Låten Kill You, det är du som börjar!

- Öhhh… Ooops…. sorry…

Kanske inte helt prickfritt…

Efter fikat åker vi runt Uppsala på jakt efter sevärdheter. Tillslut beslutar vi oss för domkyrkan, det är ju trots allt den klassiska turistbilden av staden. Tyvärr regnar det som vanligt när vi ska fotografera men vi får ändå till några sköna bilder. På vägen hemåt sitter Julia och Bo i baksättet och tar roliga självporträtt. Jag sitter försjunken i nostalgi.